Tysk verbkonjugation

av

Tysk verbböjning är en grundläggande aspekt av att behärska det tyska språket. Att förstå hur verb förändras baserat på tid, stämning, person och antal är avgörande för effektiv kommunikation. I den här artikeln kommer vi att titta på grunderna i tysk verbböjning, tillsammans med exempel för att illustrera varje koncept.

 

Verbändelser i presens

I tyskan ändras verbens ändelser beroende på subjektspronomenet. Här är verbändelserna för vanliga verb i presens:

  1. Ich (I) -e
  2. Du (Du, singular informal) -st
  3. Er/Sie/Es (Han/hon/det) -t
  4. Wir (Vi) -en
  5. Ihr (Du, pluralis informell) -t
  6. Sie/Sie (De/du, formell) -en

 

Exempel:

  • “Ich spiele” (Jag spelar)
  • “Du spielst” (Du spelar)
  • “Er spielt” (Han spelar)
  • “Wir spielen” (Vi spelar)
  • “Ihr spielt” (Du spelar)
  • “Sie spielen” (De spelar)

 

Verbändelser i förfluten tid (Simple Past)

Det enkla förflutna på tyska, även kallat Präteritum, har vanligtvis olika ändelser jämfört med presens:

  1. Ich (I) -te
  2. Du (Du, singular informal) -test
  3. Er/Sie/Es (Han/hon/det) -te
  4. Wir (Vi) -ten
  5. Ihr (Du, pluralis informell) -tet
  6. Sie/Sie (De/du, formell) -ten

 

Exempel:

  • “Ich spielte” (Jag spelade)
  • “Du spieltest” (Du spelade)
  • “Er spielte” (Han spelade)
  • “Wir spielten” (Vi spelade)
  • “Ihr spieltet” (Du spelade)
  • “Sie spielten” (De spelade)

 

Verbändelser i imperativ

Imperativ används för att ge kommandon eller framföra önskemål. På tyska kan verbböjningen för imperativ variera beroende på ämne och sammanhang:

  • Du (Du, singular informell): Släpp pronomenet och använd verbstammen.
  • Ihr (Du, pluralis informell): Lägg till “-t” till verbstammen.
  • Wir (Let's): Add “-en” till verbstammen.
  • Sie (Du, formell) och Sie (De): Använd samma form som i presens, men utan subjektspronomen.
  •  

Exempel:

  • “Spiel!” (Spela! - till en person)
  • “Spielt!” (Spela! - till flera personer)
  • “Spielen wir!” (Let's play!)
  • “Spielen Sie!” (Spela! - formell)

 

Verbändelser i futurum

Framtiden på tyska bildas ofta med hjälp av hjälpverbet “werden” (att bli) följt av infinitiv av huvudverbet. Böjningen av “werden” ändras beroende på subjektet, medan huvudverbet förblir i sin infinitivform.

 

Exempel:

  • “Ich werde spielen” (Jag kommer att spela)
  • “Du wirst spielen” (Du kommer att spela)
  • “Er wird spielen” (Han kommer att spela)
  • “Wir werden spielen” (Vi kommer att spela)
  • “Ihr werdet spielen” (Du kommer att spela)
  • “Sie werden spielen” (De kommer att spela)