Tyska kasus: Nominativ, ackusativ, dativ och genitiv

av

I det tyska språket är det viktigt att förstå begreppet kasus för att kunna använda grammatiken korrekt. Det finns fyra kasus: Nominativ, ackusativ, dativ och genitiv. Varje kasus har en specifik grammatisk funktion och anger vilken roll substantiv, pronomen och artiklar har i en mening.

 

Nominativ kasus

Nominativ används för subjektet i en mening, den enhet som utför handlingen. På engelska motsvarar detta subjektet i en mening.

Exempel:

  1. Der Hund bellt. (Hunden skäller.)
  2. Die Katze schläft. (Katten sover.)

 

Ackusativ kasus

Ackusativ används för det direkta objektet i en mening, den enhet som mottar handlingen. På engelska motsvarar detta objektet i ett transitivt verb.

Exempel:

  1. Ich sehe den Mann. (Jag ser mannen.)
  2. Sie liest ein Buch. (Hon läser en bok.)

 

Dativ kasus

Dativ används för det indirekta objektet i en mening och anger till vem eller för vem handlingen utförs. På engelska översätts detta ofta med prepositionerna "to" eller "for".

Exempel:

  1. Er gibt dem Kind einen Apfel. (Han ger barnet ett äpple.)
  2. Ich helfe meinem Freund. (Jag hjälper min vän.)

 

Genitivfall

Genitiv används för att visa innehav eller association. På engelska översätts detta ofta med prepositionen "of" eller genom att lägga till en apostrof och “s” till substantiv.

Exempel:

  1. Das Auto des Mannes ist neu. (Mannens bil är ny.)
  2. Die Farbe der Blume ist schön. (Blommans färg är vacker.)