"Stehen" - konjugation av det tyska verbet

Det tyska verbet “stehen” är ett grundläggande ord som har olika betydelser, inklusive "att stå", "att vara belägen" eller "att förbli". Att förstå dess böjning är avgörande för att behärska det tyska språket. Låt oss titta på böjningen av “stehen” över olika grammatiska tempus.

 

Nutid (Präsens)

1. Ich stehe (Jag står kvar)
2. Du stehst (Du står kvar)
3. Er/sie/es steht (Han/hon/den står kvar)
4. Wir stehen (Vi står fast)
5. Ihr steht (Ni står alla upp)
6. Sie stehen (De står kvar)

 

Enkelt förflutet (Präteritum)

1. Ich stand (Jag stod upp)
2. Du standest (Du stod upp)
3. Er/sie/es stand (Han/hon/den stod upp)
4. Wir standen (Vi stod upp)
5. Ihr standet (Ni stod alla upp)
6. Sie standen (De stod kvar)

 

Perfekt presens (Perfekt)

1. Ich habe gestanden (Jag har stått)
2. Du hast gestanden (Du har stått)
3. Er/sie/es hat gestanden (Han/hon/den har stått)
4. Wir haben gestanden (Vi har hållit stånd)
5. Ihr habt gestanden (Ni har alla stått)
6. Sie haben gestanden (De har stått)

 

Förfluten tid (Plusquamperfekt)

1. Ich hatte gestanden (Jag hade stått)
2. Du hattest gestanden (Du hade stått)
3. Er/sie/es hatte gestanden (Han/hon/den hade stått)
4. Wir hatten gestanden (Vi hade stått)
5. Ihr hattet gestanden (Ni hade alla stått)
6. Sie hatten gestanden (De hade stått)

 

Framtida tempus (Futur)

1. Ich werde stehen (Jag kommer att stå kvar)
2. Du wirst stehen (Du kommer att stå kvar)
3. Er/sie/es wird stehen (Han/hon/den kommer att stå kvar)
4. Wir werden stehen (Vi kommer att stå fast)
5. Ihr werdet stehen (Ni kommer alla att stå)
6. Sie werden stehen (De kommer att stå kvar)

 

Perfekt futurum (Futur II)

1. Ich werde gestanden haben (Jag kommer att ha stått)
2. Du wirst gestanden haben (Du kommer att ha stått)
3. Er/sie/es wird gestanden haben (Han/hon/den kommer att ha stått)
4. Wir werden gestanden haben (Vi kommer att ha stått)
5. Ihr werdet gestanden haben (Ni kommer alla att ha stått)
6. Sie werden gestanden haben (De kommer att ha stått)

 

Stämningsläge konjunktiv (Konjunktiv)

Presens konjunktiv (Konjunktiv I)

1. Ich stehe (Jag står kvar)
2. Du stehst (Du står kvar)
3. Er/sie/es stehe (Han/hon/det står)
4. Wir stehen (Vi står fast)
5. Ihr steht (Ni står alla upp)
6. Sie stehen (De står kvar)

 

Förfluten konjunktiv (Konjunktiv II)

1. Ich stünde (Jag skulle stå)
2. Du stündest (Du skulle stå)
3. Er/sie/es stünde (Han/hon/den skulle stå)
4. Wir stünden (Vi skulle stå kvar)
5. Ihr stündet (Ni skulle alla stå)
6. Sie stünden (De skulle stå kvar)

 

Imperativ stämning (Imperativ)

1. Steh! (Stå! - informell singular)
2. Steht! (Stand! - informell plural eller formell singular/plural)