"Sprechen" - konjugation av det tyska verbet

Verbet “sprechen” på tyska översätts till "att tala" på engelska. Att förstå dess böjning är viktigt för att behärska det tyska språket. Låt oss titta på böjningen av “sprechen” över olika grammatiska tempus.

 

Presens

I presens är böjningen av “sprechen” varierar beroende på subjektspronomenet:

– Ich spreche (Jag talar)
– Du sprichst (Du talar - singular informell)
– Er/sie/es spricht (Han/hon/den talar)
– Wir sprechen (Vi talar)
– Ihr sprecht (Du talar - pluralis informell)
– Sie sprechen (Du talar - formellt, De talar)

 

Förfluten tid (enkelt förflutet)

Det enkla förflutna på tyska bildas på ett annat sätt än på engelska. Här är konjugationen av “sprechen” i enkel förfluten tid:

– Ich sprach (Jag talade)
– Du sprachst (Du talade - singular informell)
– Er/sie/es sprach (Han/hon/det talade)
– Wir sprachen (Vi talade)
– Ihr spracht (Du talade - pluralis informell)
– Sie sprachen (Du talade - formell, De talade)

 

Framtida tempus

Framtiden på tyska bildas ofta med hjälp av hjälpverbet “werden” följt av infinitivformen av huvudverbet. Så här gör du “sprechen” böjs i futurum:

– Ich werde sprechen (Jag kommer att tala)
– Du wirst sprechen (Du kommer att tala - singular informell)
– Er/sie/es wird sprechen (Han/hon/den kommer att tala)
– Wir werden sprechen (Vi kommer att tala)
– Ihr werdet sprechen (Du kommer att tala - pluralis informell)
– Sie werden sprechen (Du kommer att tala - formellt, De kommer att tala)

 

Perfekt presens

Perfekt presens på tyska bildas med hjälp av hjälpverbet “haben” eller “sein” (beroende på verb) och huvudverbets presens particip. För “sprechen”, hjälpverbet “haben” används. Här är böjningen:

– Ich habe gesprochen (Jag har talat)
– Du hast gesprochen (Du har talat - singular informell)
– Er/sie/es hat gesprochen (Han/hon/den har talat)
– Wir haben gesprochen (Vi har talat)
– Ihr habt gesprochen (Du har talat - pluralis informell)
– Sie haben gesprochen (Ni har talat - formellt, De har talat)

 

Perfekt förfluten tid

Perfekt förfluten tid, även känd som pluperfekt tid, bildas på samma sätt som perfekt presens, men med hjälpverbet böjt i förfluten tid. Så här gör du “sprechen” är konjugerad:

– Ich hatte gesprochen (Jag hade talat)
– Du hattest gesprochen (Du hade talat - singular informell)
– Er/sie/es hatte gesprochen (Han/hon/det hade talat)
– Wir hatten gesprochen (Vi hade talat)
– Ihr hattet gesprochen (Du hade talat - pluralis informell)
– Sie hatten gesprochen (Du hade talat - formell, De hade talat)

 

Perfekt futurum

Perfekt futurum bildas med hjälp av futurum av hjälpverbet “haben” eller “sein” och det förflutna participet av huvudverbet. Här är konjugationen för “sprechen”:

– Ich werde gesprochen haben (Jag kommer att ha talat)
– Du wirst gesprochen haben (Du kommer att ha talat - singular informell)
– Er/sie/es wird gesprochen haben (Han/hon/den kommer att ha talat)
– Wir werden gesprochen haben (Vi kommer att ha talat)
– Ihr werdet gesprochen haben (Du kommer att ha talat - pluralis informell)
– Sie werden gesprochen haben (Du kommer att ha talat - formell, De kommer att ha talat)