"Sein" - konjugation av det tyska verbet

Verbet “sein” på tyska, som betyder "att vara", är ett av de mest grundläggande och vanligaste verben i språket. Att förstå dess böjning i alla grammatiska tempus är viktigt för att behärska tysk grammatik. Låt oss titta på de olika formerna och tempusen av “sein”.

 

Presens konjugation

I presens, “sein” konjugeras enligt följande

– Ich bin (Jag är)
– Du bist (Du är)
– Er/sie/es ist (Han/hon/det är)
– Wir sind (Vi är)
– Ihr seid (Du är)
– Sie sind (Det är de)
– Sie sind (Du är)

 

Konjugation av enkelt förflutet

I det enkla förflutna, “sein” konjugerar oregelbundet:

– Ich war (Jag var)
– Du warst (Du var)
– Er/sie/es war (Han/hon/det var)
– Wir waren (Vi var)
– Ihr wart (Du var)
– Sie waren (De var)
– Sie waren (Du var)

 

Perfekt presens konjugation

Perfekt presens av “sein” bildas med hjälpverbet “haben” (att ha) följt av det förflutna participet “gewesen”:

– Ich bin gewesen (I have been)
– Du bist gewesen (You have been)
– Er/sie/es ist gewesen (He/she/it has been)
– Wir sind gewesen (We have been)
– Ihr seid gewesen (You have been)
– Sie sind gewesen (They have been)
– Sie sind gewesen (You have been)

 

Konjugation av perfektum

Perfektum, även känt som pluperfektum, bildas med hjälpverbet “haben” (att ha) eller “sein” (att vara) i enkel preteritum, följt av det förflutna participet "gewesen":

– Ich war gewesen (Jag hade varit)
– Du warst gewesen (Du hade varit)
– Er/sie/es war gewesen (Han/hon/det hade varit)
– Wir waren gewesen (Vi hade varit)
– Ihr wart gewesen (Du hade varit)
– Sie waren gewesen (De hade varit det)
– Sie waren gewesen (Du hade varit)

 

Böjning av futurum

För att bilda futurum av “sein”, använder du presens av hjälpverbet “werden” (att bli) följt av infinitiv “sein”:

– Ich werde sein (Jag kommer att vara)
– Du wirst sein (Du kommer att vara)
– Er/sie/es wird sein (Han/hon/det kommer att vara)
– Wir werden sein (Vi kommer att vara det)
– Ihr werdet sein (Du kommer att vara)
– Sie werden sein (De kommer att bli det)
– Sie werden sein (Du kommer att vara)

 

Konjugation av villkorligt tempus

Det villkorliga tempus av “sein” bildas genom att använda förfluten tid av hjälpverbet “würde” (skulle) följt av infinitiv “sein”:

– Ich würde sein (Jag skulle vara det)
– Du würdest sein (Du skulle vara)
– Er/sie/es würde sein (Han/hon/det skulle vara)
– Wir würden sein (Vi skulle vara det)
– Ihr würdet sein (Du skulle vara)
– Sie würden sein (De skulle vara det)
– Sie würden sein (Du skulle vara)

 

Relaterade artiklar

• Sein i presens
• Sein i förfluten tid