Jämförelse av tysk och engelsk grammatik: viktiga skillnader och likheter

Tyska och engelska är båda indoeuropeiska språk, men de har olika grammatiska strukturer. I den här artikeln ska vi titta närmare på de viktigaste skillnaderna och likheterna mellan tysk och engelsk grammatik.

 

Ordföljd

Tyska

  • I tyska är den grundläggande ordföljden Subjekt-Verb-Objekt (SVO), i likhet med engelska.
  • Tyskan är dock mer flexibel när det gäller ordföljd på grund av sitt kasussystem. Det innebär att ordföljden kan ändras utan att meningen ändras.

Engelska

  • Engelska följer också ordföljden Subjekt-Verb-Objekt (SVO) i de flesta fall.
  • Till skillnad från tyskan har engelskan mindre flexibilitet när det gäller ordföljden, och en ändring av ordföljden kan ofta förändra meningen.

 

Fall

Tyska

  • Tyskan har fyra kasus: nominativ, ackusativ, dativ och genitiv.
  • Substantivets kasus bestämmer dess funktion i meningen och påverkar de artiklar, adjektiv och pronomen som associeras med substantivet.

Engelska

  • Engelskan hade tidigare ett mer omfattande kasussystem, men det har i stort sett försvunnit. Vissa rester finns dock kvar, t.ex. kasus för pronomen (t.ex, I/me, he/him, she/her).
  • Engelskan använder sig främst av ordföljd och prepositioner för att ange förhållandet mellan orden i en mening.

 

Artiklar

Tyska

  • Tyska artiklar (bestämda och obestämda) ändras beroende på genus, numerus och kasus för det substantiv de åtföljer.
  • Det finns tre bestämda artiklar i tyskan: “der” (maskulin), “die” (femininum), och “das” (neutrum).

Engelska

  • Engelskans artiklar (a/an och the) ändras inte beroende på kön, numerus eller kasus.
  • Engelska har bara en bestämd artikel (“the”) och två obestämda artiklar (“a” och “an”).

 

Konjugation av verb

Tyska

  • Tyska verb böjs baserat på person och nummer (I am, you are, he/she/it is).
  • Tyska har starka och svaga verb, och oregelbundna verb är vanliga.

Engelska

  • Engelska verb konjugeras för tempus och person (I am, you are, he/she/it is).
  • Engelskan har färre verbböjningar jämfört med tyskan, och oregelbundna verb förekommer också men är mindre vanliga.